29 november 2024
En skitvecka.....
I tisdags hade vi samtal igen, min chef och jag, denna gången med regionchef, HR och representant från Vårdförbundet. Tack vare Träsktrollet så hade jag skrivit ner vad jag skulle säga och trycka på, snodde ordet kränkt från chefen. Svårt att säga att man blivit kränkt om någon anna redan sagt att den personen blivit kränkt. Vem är kränktast?
Jag fick börja och blev direkt avbruten av chefen men hon fick tillsägelse från min hjälp från Vårdförbundet, jag skulle få prata till punkt innan hon fick säga något.
Fick med kränkt och förödmjukad, minen på chefen när jag sa att jag var kränkt var oslagbar. Och sen ännu mer när hon från Vårdförbundet sa att hon inte riktigt förstod vad det var i min skrivelse som gjorde chefen så kränkt. "Har vi läst samma skrivelse?"
Tyckte ändå att jag vann, fick en ursäkt från regionchefen, han hade inte menat att anklaga mig för att vara illojal och jag fick en ursäkt från chefen, bad henne om ursäkt också, om jag nu hade sårat henne.
Vi ska ha möte igen i slutet av januari, uppföljning för att kolla så att allt fungerar.
I torsdags larmade och låste jag Glommen för sista gången, skiter i det officiella skitsnacket, jag kommer förmodligen aldrig dit ut igen. Det var en tom och öde mottagning jag stängde. Och hela min bil var full av saker som skulle med in till stan.
Så ledsamt för alla de äldre som har svårt att ta sig in till stora mottagningen. Så oerhört tråkigt att det bara är pengar som räknas och inte människovärde, varken patienternas eller mitt.
Men nu har vi samlat resurserna (mig) och de har räddat mig från ensamarbete.
Men helt klart förstår varken chef eller regionchef hur det har fungerat och kommer att fungera framöver. "Men de får ju träffa dig här på stora mottagningen" som chefen sa. Svar nej, jag kommer inte att ta prover, jag har knappt några andra tider än diabetes och astma/KOL. Patienterna kommer inte att kunna komma in till mig för att få hjälp med någon fråga.
Och regionchefen visade på sin okunskap "Men det är ju bara att hänvisa dem in till den stora mottagningen när de ringer." De här patienterna har aldrig ringt innan, de har tagit sig bort till mig för att få hjälp, de har bara ringt eller åkt till stora mottagningen om jag har haft stängt.
Men jag fick i alla fall plocka ner den helt fruktansvärda lappen om paus och sätta upp en lite mer personlig lapp där alla hänvisas in till stora mottagningen.
Fick en bukett med rosor av ett 90-årigt par, som tack för all hjälp under alla år. Välförtjänt sa Träsktrollet.
God natt och sov gott, ta hand om er ❤️
23 november 2024
9 år sedan jag blev distriktssköterska, tiden går.
Vad har jag gjort under alla dessa år? Och är det snart dags att göra något annat?
Vad jag gjort? Jag har blivit en väldigt bra distriktssköterskan, en som övriga kollegor kommer och frågar om hjälp. Jag har massa erfarenhet efter 21 år som sjuksköterska, varav 11 år som ambulanssjuksköterska och nu 9 år som distriktssköterska.
Jag har vidareutbildat mig både till diabetessköterska och astma/KOL-sköterska, två stora poster på en vårdcentral.
Jag är studentansvarig och tycker att det är fantastiskt roligt och utvecklande att ha studenter. De får mig att tänka till på vad jag gör och varför.
De senaste 5 åren har jag dessutom haft min "egna" lilla mottagning, varje distriktssköterskas våta dröm (kanske). En gammal hederlig distriktssköterskemottagning, tänk dig en engelsk serie med en sköterska på landet. Precis så. Och snart är det min sista dag på den mottagningen.
Jag har inga planer på att byta jobb, varför skulle jag? För att jag har en chef som gapar på mig och är galen? Jo, i och för sig ett starkt argument. Men så lätt kan jag inte ge upp. Jag har ju alltid sagt att "min" vårdcentral ska bli den bästa. Och jag den bästa distriktssköterskan (det får andra bedöma).
Och jag trivs där jag är, bra kollegor, bra jobb och bra arbetsplats (i alla fall fram till i fredags förra veckan). Möte med verksamhetschefen, regionchefen, HR och representant från Vårdförbundet på tisdag, får se vad som händer då.
Vet inte ens vad jag skulle tänka mig att jobba med om jag skulle byta jobb. Gå tillbaka till ambulansen? Nä, har blivit alldeles för bekväm. Vill inte jobba skift på grund av barnen och inte så mycket helger som de gör.
Annan vårdcentral? Vilken då? Och jag vill i så fall ha med mig en mycket speciell kollega.
Bemanning, nä det funkar inte med barnen och jag vill inte jobba på någon vårdavdelning på sjukhuset.
Nä, jag gör mig bäst där jag är.... i alla fall om jag får välja.
Jag fortsätter i alla fall och firar med årets upplaga av skumtomtar, päronsmak (helt okej) och päronkonjak (konstig blandning).
Ta hand om er och ta vara på livet ❤️
22 november 2024
Om kirurgerna hade gjort det de skulle så hade kanske inte jag behövt sitta och trösta en 11-årig son för att han saknar sin pappa.
Orättvist och det gör mig arg och ledsen.
Kirurgen som sa till maken att cancer inte gör ont skulle ha hört av sig till mig.... Har han inte gjort, dags att höra av sig till någon chef på kirurgen.
Ställde en fråga och skulle fått svar, det är nog snart två månader sedan. Få ju hoppas att de räddar liv när de uppenbarligen inte hinner ringa eller skriva brev till mig.
Jag ville veta om det är så att man ska göra någon utredning på barnen, om de löper större risk för att få cancer. Deras farmor dog av levercancer, deras pappa av tjocktarmscancer och deras morfar har precis genomgått behandling på grund av prostatacancer.
Åt helvete för mycket cancer, jäkla skitsjukdom.
Och som att det inte hade räckt med allt vi har behövt och behöver gå igenom så är det helt jäkla galet på jobbet.
Utskälld och anklagad för arbetsvägran och illojalitet av verksamhetschef och regionchef förra fredagen.
Ett uppstyrande samtal med verksamhetschefen i tisdags då hon absolut inte ville höra min sida av saken utan bara förmedla att jag måste bättra mig.
Idag lämnade jag en skrivelse till henne för att hon skulle få min upplevelse av det hela, då hade jag tydligen kränkt henne och hon mådde så dåligt att hon fick gå hem.
Sa till henne att hon är den första chefen jag någonsin har haft som fått mig att må fysiskt dåligt när jag åker till jobbet, hade ont i magen i morse och hjärtklappning. Då frågar hon mig om jag tänker säga upp mig...... Nä, jag trivs med mitt jobb, mina kollegor och min arbetsplats så jag har inga planer på att säga upp mig. Hon får gärna sluta men det sa jag inte till henne.
Från vilken dynghög har regionchefen fiskat upp det här stolpskottet???
På tisdag blir det ett nytt möte med verksamhetschef, regionchef, HR, representant från Vårdförbundet och jag.
Dags att försöka sova, natten till idag innebar panikkänsla och gråt. Idag har jag redan gråtit ihop med sonen. Hur mycket tårar finns det?
Ta hand om er ❤️❤️❤️
15 november 2024
Sorg.... en klok vän frågade i dag "Gråter du aldrig?" Skriver du inte i din "dagbok"?
Vad svarar man på det.
Gråter nästan varje dag, aldrig så att någon ser. I bilen när jag kör till och från jobbet, när jag sitter i fåtöljen framför kaminen när barnen lagt sig eller när jag lagt mig och ligger ensam i sängen.
Det kan vara en låt jag hör.
Kan vara något jag skulle vilja berätta för dig; Som att vår hjärtstoppsman fått ett nytt hjärtstopp och krockade med ett träd. Han överlevde även denna gång, tack vare sin lilla defibrileringsdosa.
Eller när jag kramar någon och inser hur mycket jag saknar att bara ligga och hålla om en annan vuxen människa.
Eller som nu när jag försöker få ner mina tankar i skrift. När jag sitter här och tycker lite synd om mig själv. När jag inser hur ensam jag känner mig med allt ansvar, för barnen, djur, hus.... allt.
Så, jo jag gråter. Och hade förmodligen behövt gråta ännu mer.
Om jag skriver här på bloggen? Nja, det var ju ett tag sedan, 9 månader sedan. Det har hänt en del sedan dess.
En begravning som blev fin och personlig trots all sorg. Många i kyrkan, massor med blommor och många som skänkt pengar till cancerfonden.
Vi har haft några "första"; påsk, barnens födelsedagar, skolavslutning, midsommar, semester/sommarlov, din födelsedag och alla helgon. Vi har några kvar, så som min födelsedag. jul, nyår och dödsdagen, sen har det gått ett år.
Vi är skuldfria och jag har sett till att vi producerar vår egna el med hjälp av solceller.
Jag har fått lära mig en massa nya saker och har säkert massa mer att lära mig.
Jag har varit i Paris på fackligt möte, det var spännande. Ska dit nu i december igen.
Nutid då, vad händer i mitt liv just nu?
Dottern kom in på NIU ridgymnasiet och går nu där med båda hästarna, ja vi köpte en till, en stor kille.
Sonen har blivit evakuerad pga mögel från sin skola och går nu på en annan skola. Det blir långa dagar för honom då de bussas fram och tillbaka.
Min lilla distriktssköterskemottagning ska stängas, eller tydligen heter det att den ska pausas. Lokalen ska tömmas och jag får inte vara kvar, så kalla det vad ni vill men för mig låter det som en stängning.
Jag fick i alla fall reda på att jag är illojal mot min arbetsgivare och dessutom arbetsvägrar när jag inte ville sätta upp en ny skylt där det står att vi pausar istället för att vi stänger. Chefen får fixa den skylten själv. Och hon får gärna ge mig en skriftlig varning för arbetsvägran.
Ta hand om er och låt ingen jävel köra över er ❤️
