Orättvist och det gör mig arg och ledsen.

Kirurgen som sa till maken att cancer inte gör ont skulle ha hört av sig till mig.... Har han inte gjort, dags att höra av sig till någon chef på kirurgen.

Ställde en fråga och skulle fått svar, det är nog snart två månader sedan. Få ju hoppas att de räddar liv när de uppenbarligen inte hinner ringa eller skriva brev till mig.

Jag ville veta om det är så att man ska göra någon utredning på barnen, om de löper större risk för att få cancer. Deras farmor dog av levercancer, deras pappa av tjocktarmscancer och deras morfar har precis genomgått behandling på grund av prostatacancer. 

Åt helvete för mycket cancer, jäkla skitsjukdom.

Och som att det inte hade räckt med allt vi har behövt och behöver gå igenom så är det helt jäkla galet på jobbet.

Utskälld och anklagad för arbetsvägran och illojalitet av verksamhetschef och regionchef förra fredagen.

Ett uppstyrande samtal med verksamhetschefen i tisdags då hon absolut inte ville höra min sida av saken utan bara förmedla att jag måste bättra mig.

Idag lämnade jag en skrivelse till henne för att hon skulle få min upplevelse av det hela, då hade jag tydligen kränkt henne och hon mådde så dåligt att hon fick gå hem.

Sa till henne att hon är den första chefen jag någonsin har haft som fått mig att må fysiskt dåligt när jag åker till jobbet, hade ont i magen i morse och hjärtklappning. Då frågar hon mig om jag tänker säga upp mig...... Nä, jag trivs med mitt jobb, mina kollegor och min arbetsplats så jag har inga planer på att säga upp mig. Hon får gärna sluta men det sa jag inte till henne.

Från vilken dynghög har regionchefen fiskat upp det här stolpskottet???

På tisdag blir det ett nytt möte med verksamhetschef, regionchef, HR, representant från Vårdförbundet och jag.

Dags att försöka sova, natten till idag innebar panikkänsla och gråt. Idag har jag redan gråtit ihop med sonen. Hur mycket tårar finns det?

Ta hand om er ❤️❤️❤️