Äntligen fick jag någon reaktion av dottern, äntligen lite tårar och jag fick krama om henne. Sonen är lättare, han gråter när han blir ledsen och vill kramas.

Jo, jag vet.... vi visar sorg på olika vis men det är så mycket enklare att förhålla sig till tårar och vilja till närhet, än till tystnad, kyla och avståndstagande.

Ska boka tid till kuratorn för mig och dottern, hon gick med på att följa med. Hon har inget krav på sig att prata med kuratorn men jag vill att hon följer med. Kanske vill hon prata när vi väl är där. Och kanske vill hon gå dit fler gånger.

Maken har haft några sämre dagar nu, var jättepigg och mådde bra förra helgen och början av veckan. I tisdags passade vi på att åka till IKEA och köpte möbler till allrummet och hallen. Sen var han sämre på onsdagen och krävde mer smärtlindring och var trött.

I går var han nästan inte uppe något alls, var därför jag kände att jag var tvungen att berätta för barnen.

Vi hoppas på fler bra dagar men vet också att det blir färre och färre bra dagar och fler trötta, smärtande dagar.

Ta hand om er, och ta tillvara tiden ni har tillsammans med nära och kära.