Som tur var inte så ont sedan vi höjde hans långverkande morfin i fredags kväll och njurproverna som togs i går var bättre än de som togs förra veckan.

Hoppas för honom att det går fort, han lider av detta, det är inte han och han vet inte hur han ska göra för att må bättre - finns inget att göra mer än att lindra symtomen, vilket jag gör så gott det går med alla mediciner jag har att tillgå.

Han sa för ett tag sedan "Hade jag vetat att det skulle bli så här så hade jag tagit mitt liv redan från början, en olycka händer så lätt. Nu är det försent."

Vi har alltid haft den inställningen till våra djur, de ska inte lida. Är de sjuka, inte kan fortsätta med ett värdigt liv så avlivar vi dem. Tyvärr får man inte göra så med människor. Vi får bara symtomlindra.

Jag vill ju så klart ha kvar honom så länge det går, både för mig och barnen men inte på bekostnad av hans lidande.

I går fick vi levererat fina bilder från fotograferingen vi gjorde i slutet av oktober, innan vi visste att det inte fanns något att göra mot cancern, medan maken fortfarande kunde äta och dricka, och var pigg. 10 fina bilder som är varma, känslosamma minnen från en kall blåsig dag på Öströö.

Ta hand om er.