231106
Bland det värsta jag som mamma behövt göra.... att behöva berätta för barnen att deras pappa riskerar att dö av sin cancer. Både jag och maken vet att han kommer att dö av cancern, frågan är hur lång tid vi får. Veckor, månader, år? Mest troligt månad/enstaka månader men vi får se.
Barnen är så olika i deras sätt att reagera. Dottern på 15 år blir bara tyst, sitter och tittar rakt ut i luften, inte en tår eller snyftning. Svårt att trösta någon som inte visar sorg.
Sonen på 10 år blir ledsen och gråter. Vill kramas, kryper upp i knät och vill bli tröstade.
Båda är så klar ledsna men visar det på så olika sätt.
Jag önskar ingen denna situationen som vi befinner oss mitt i.
När jag skrev mitt inlägg den 3/10 efter makens sista operation så hade jag missuppfattat vad kirurgerna hade gjort under operationen.
De stod i 5 timmar och försökte få fram 2 meter cancerfri tunntarm, men lyckades inte. Metastaserna i bukhinnan hade spridit sig för mycket och borrat ner sig för djupt i tarmen. De försökte skrapa bort metastaser men skrapade då hål i tarmen istället.
De har inte tagit bort primärtumören och tjocktarmen, så allt finns kvar. Och sedan dess har både cancern och metastaserna fått växa fritt.....
Ta hand om er ❤️
Kommentarer
Trackback
