Sedan jag skrev sist så har maken hunnit vara inlagd på sjukhuset i en vecka. Fick köra in honom då han hade sådan kraftig smärta i mage och rygg, kräktes upp avföring, kom inget i stomin och mådde allmänt skit. Vi löste det inte hemma längre.

Ny CT som visade att metastaserna hade växt in i tunntarmen på tre ställen och gjorde stopp, dessutom hade han en urinvägsinfektion i den njuren han har en katater.

Antibiotika intravenöst, dosändring av smärtlindringen och totalt ät- och drickförbud. 

Under sjuhustiden fick han besök av onkologen och vi fick besked om att cancern är av en aggressiv sort..... mmmm kund vi nästan räknat ut med arslet, växer en tumör en centimeter på en vecka så växer den ju inte så långsamt. Dessutom är den av en muterad sort som cellgiftsbehandlingen de kan ge honom inte biter på.

Så nu är det ren palliativ vård med inriktning på lindring och ett lugnt avslut.

Det har varit några tuffa dagar med prat om hur han vill ha sin begravning och hur vi/jag ska göra med firman. Vi har dessutom varit och lämnat tillbaka hunden till uppfödaren.... blev ett jobbigt avsked, både till hunden och dessutom det att maken aldrig kommer att träffa uppfödaren igen. Kommer att komma fler sådana jobbiga möten.... där man vet att detta är det sista hejdå.

Ta hand om er och ta tillvara på tiden ❤️