Sedan i söndags kväll är nu maken helt sängliggande och inte vid medvetande. Han reagerar när jag ändrar läge på honom och han blir av och till orolig, men han är inte vaken.

Han och jag sover nu i allrummet, han i en sjukhussäng och jag på en luftmadrass vid sidan om.

Näringsdroppet avslutades i fredags efter att läkaren och sköterskan från Palliativa varit här på besök. Kroppen klarar inte av att ta hand om det längre. Nu får han bara smärtlindring och ångestdämpande mediciner. Han ska få ett lugnt och stilla avslut, och jag är tacksam att jag kan få ge honom det. Att han kan få dö här hemma och att jag kan vara med honom ända till sista andetaget.

Nu kan man börja planera för det där normala livet, med möten, kurser, jobb osv. Livet man längtat efter och ändå bävar för, hur ska det gå, bara jag och barnen.

Ta hand om er ❤️